Elin

Tänk att man kan längta efter något så mycket så att det ibland gör ont i hjärtat att man inte har detta. Med tiden så kommer det hoppas jag. Kan inte tänka mig ett liv utan det. Vad vore livet utan barn? För mig finns det inte. Om det mot förmodan skulle vara så att jag inte kan få egna så skulle jag absolut adoptera.
Ibland är längtan så stor så att det är det enda jag går runt och tänker på. Sommaren är väl värst eftersom alla då är ute med sina bebisar.

Nu får ni inte tro att jag är desperat eller så..det är bara det att jag har längtat efter barn i flera år. Jag vill absolut avsluta min utbildning innan vilket innebär att jag ändå inte skulle "vilja" ha barn förrän om typ tre år. Men tre år låter som en evighet för mig just nu. Shit, du är bara 22 år kanske ni tänker. Jo visst, det är väl ingen brådska direkt, men när många runtomkring en får barn så blir längtan bara större och större.

Så länge får jag nöja mig med att låna andras. Jag har ju tre helt underbara kusinbarn som bor här i sthlm och så en liten 1 åring snart uppe i Härnösand. Synd att vi inte kan träffas så ofta bara.


Här är jag och min älsklings L för ungefär 4 år sedan.